Igår var jag på hockey med Emma.
Först stod vi i klacken, men vi skrek inge, så efter första perioden gick vi till den andra sidan, den andra klacken. Nåra linköpingshejare stod där. Men vi satt. Hehe lata, jagvet.
Jag var lite vimsig (som vanligt) och frågade hela tiden Emma vad som hände. Men hon visste inte heller :] Så där satt vi, två vimsiga tjejer och försökte se på hockey. Hennes kompis Julia var också där, vi satt med henne.

Och sen efter matchen kom Fredrik Krekula och Mattias Lind-nånting till fans-corner. Brorsan ville ha autografer så jag "skulle bara följa med". Och jag "råkade" bara ta fram papper och sträcka fram till dom. Och brorsan fick sina autografer före mig, så där stod jag då med småbarn upp till magen och ville ha autografer. Kändes lite....hmm, ja....

Jag kanske ska berätta hur det gick i matchen. För dom oinsatta. Höhö.. Skellefteå AIK vann såklart! Dom har vunnit alla matcher då jag varit där. Vemvet, jag kanske ger tur.. :P

När vi kom hem från hockeyn så såg jag The Mentalist och varvade det med att småpyssla i mitt rum i pauserna.



1. Har du hört en klack på en hockeymatch? Låter det som att det är mest killar eller mest tjejer där? Precis, killar. Det låter alltså ganska mörk. Så ska jag stå där och skrika blir det typ "Piiiiiiiiip!" Ja, du fattar. Det låter inte precis som alla andra. Eller så kan man anstränga sig och ropa mörkt. Men då låter det bara retard.

2. Jag kan inte hejaklacksramsorna!!!

3. Om jag skriker eller inte skriker, det gör ändå ingen skillnad. Inte när det är sådär mycket folk där.