Mina tankar om modellideal och utseende
Jag gillar att se på modellprogram. Jag vet inte riktigt varför, men jag tror det är för att dom är så snygga! Då får jag nått att se upp till, det är alltid kul att tänka " sådär vill jag se ut " utan att vara avundsjuk. Då får jag alltid lust att typ ställa mig och sminka mig jättesnyggt, eller sola eller bara fixa till nånting på mig själv, bara för att det är kul. Som du tex, så ska jag fixa naglarna som jag har tänkt göra så länge!
Det ser så enkelt ut. Deras liv. Men läser man om modeller då säger dom att det är jättejobbigt, och krävande, och att Karolina Kurkova är för tjock för vissa visningar! Det är ju bara sjukt, nästan så att jag inte tror på det. Hon är ju inte ett dugg tjock, jag fattar inte att modellvärlden är så grym. Att alla ska se ut som de har anorexia. Det finns ju inget snyggt med det. Hellre tjock än anorexiasmal för mig. Jag personligen tycker att det är jättesnyggt med kurvor. Som till exempel Beyoncé. Hennes kropp är jättesnygg.
Nu vill jag ju inte vara taskig med smala människor som inte kan gå upp i vikt! Det är inget man kan rå för om det inte går. Men folk som vill se ut sådär, det är det... Alla kan vara vackra, men jag måste bara vara få vara lite ytlig ibland. Men trots allt detta så är det utstrålningen och personligheten som spelar roll egentligen!
Karolina Kurkova
Det blir denna bilden som kommer upp igen.
Spegelbilden är finare enligt mig.
Beyoncé - detta är snyggt!
läsare
Alltså hur GÖR man för att få läsare till bloggen!
jag skriver 5 inlägg om dagen, (idag iaf) och ändå har jag pluttenuttigt med besökare...
Jag måste nog inse att ingen vill läsa min blogg :(
Bry dig inte!
Är det nån person som inte gillar dig, och går runt och blänger på dig. Eller du tror att folk står och snackar skit om dig. Le! Le och se glad ut. Man kan inte vara arg på en person som är glad och trevlig. Det är bättre än gå runt och blänga tillbaka.
Och vet ni hur skönt det är att reda upp saker och ting och bli kompisar. Det kan vara två personer som tror att den andra typ hatar en. Då hatar man den tillbaka. Om då den ena verkar trevlig, kanske skriver hej på msn eller nått, då visar man ju att man inte hatar den personen och får reda på att den andra inte gjorde det heller. Det är en härlig känsla.
Nu blev det ett inlägg rakt taget ur mitt huvud nu på morgonen, mina formuleringar kanske inte blev dom bästa men..
Vem bryr sig?
Skogen ville inte ha mig
Fast tyvärr var jag själv.
Jag, mitt ego och min mobil.
Jag hoppades att jag kom ut nånstans på andra sidan skogen och möttes av en ny plats med nya upplevelser, så att spänningen i livet kom nån gång. Och jag hoppades samtidigt att det inte kom nån gubbe som frågade om jag ville ha godis. Ingen av min hoppningar inträffade.
Nej, istället, när vilse-lampan började blinka så såg jag lekparken just bredvid där jag bor. Skit också. Jag försökte rymma men vägen ledde hem. Jag tror att huset saknade mig för mycket. Och skogen hatade mig. Men så kan det gå.
Jag förändrades då.
I alla fall för en kväll.
Passa på nu..
Wrong
Maybe some day everything will be the way I want to.
People will shut up when I want to,
and talk to me when I want to.
Frågor
2. Tror du på ett liv efter döden? Återföds man som nånting annat?
.
inte pepp på nånting,
fuckit,
Booring
Det betyder att jag har tråkigt.
Och det betyder, tellmetocallyou,!
Alla människor är lika mycket värda - döm inte på utsidan
Det spelar ingen roll hur man ser ut, eller hur man är som person. Folk kan vara elaka och göra idiotiska saker som förstör mångas liv. Men det är bara deras utsida, jag tror att de personerna har gått igenom något hemskt. T.ex de är ofta de som har blivit mobbade som mobbas. Och de som mobbar gör det för att trycka ner andra och få sig själva att känna sig bättre. Men då kan man ju fråga sig.,om de som mobbar har gått igenom det själv, då borde de ju kunna sätta sig in i hur det känns att mobbas. Varför gör man då det om jag får fråga?
Eller är man inte medveten om att man mobbar?
Kan det verkligen vara så att man inte ens tänker på det....?
Men även mobbare är värdefulla.
På insidan är alla vacka och fina människor. Om man lär känna såna personer så måste man bara in på djupet. Innanför skalet. Och fula människor. Det finns inte. Jag har hört " ååh pratar du med honom, han är ju jätteful och äcklig" och " asså hennes näsa är jätteful " Och jag blir så arg när jag hör sånt!! Spelar utsidan verkligen någon roll?
Utseendet kan man ju inte rå för, man är ju som man fötts. Då blir det ju typ " ååh varför har du såna gener, varför ser du ut sådär " Det låter ju inte speciellt normalt. Och man kan inget göra åt det.
Visst, tjejer kan dra på sig masken och se ut som nån helt annan om jag säger så, smink. Det går att ändra hela sitt utseende med smink. " Jaha är det sådär du ser ut på riktigt....?" Men tänk killarna då. Dom har inge smink. Eller inte vad jag vet... :P De är egentligen mycket naturligare än tjejer. De döljer inte sin vackra utsida med en massa smink. Egentligen är det ganska dumt.
Men jag erkänner. Jag har nästan alltid smink. För jag tycker att jag ser hemsk ut utan. Det är bara ibland jag tycker att jag ser okej ut utan smink. Men det är inte ofta. Utan jag döljer mitt utseende med en massa smink varje dag. Både för att jag tycker att jag ser bättre ut då och för att jag tycker det är ganska kul att sminka. Jag gillar färger. Så jag uttrycker mig via smink. Är jag glad blir det mycket färger. Och jag neråt/lessen/arg blir det ofta mycket svart. Och har jag inget smink känner jag mig naken och trött. Och ställer absolut inte upp på kort. Vilket jag gärna gör när jag har smink och ser bra ut. Det är egentligen knäppt.
Så komigen, lär känna personer på insidan, döm inte personer på utsidan, det är jätteviktigt! Världens tönt kan vara en snäll person. Och du kan inte bli mobbad/retad för att du umgås med en person som andra tycker är ful/töntig och så vidare. Stå på dig istället och säg att de inte känner personen på insidan och kan därför inte döma.
Och en till viktig sak.
Ingen person kan bestämma vem du ska vara med eller vad du ska göra.
Du har bara ett enda liv, utnyttja det till fullo, och gör bara det du vill.
LEV LIVET.
Vita strumpor
Alltså seriöst. Jag kan inte ha vita strumpor. Hela min dag blir förstörd.
...
Det var kul, åå när vi fick ta en massa smålappar och info på ett bord tog jag allt.
Det gäller att inte missa nånting.
Sen drog jag förbi DinSko och köpte ett par skor. (logiskt...)
Efter det har det varit ett helvete.
Känner mig värdelös.
Vet inte om det är pms som spökar.
Men det blir väl bättre hoppas jag.
Tillåt mig småle, HAHAHAHAHAHA
Som rubriken känner jag idag.
Jag vet inte varför.
Kanske för att jag har tre prenumeranter på min blogg.
Eller för att mitt mobilinlägg funkade och att bilden blev sne.
Eller kanske för att jag ska på stan idag, och shoppa, here we gooooo !
Varför döms folk efter utseendet?!?
Den handlar ju om att en kille (jack black) är jätteytlig och går bara på tjejers utseende. Alltså- han vill bara ha snygga och smala tjejer. Sen träffar han en snubbe som gör att han han ser hur personerna är inuti. Så träffar han en tjej som inte är speciell smal och så, men han ser henne som en skitsnygg smal tjej osv.
Men jag blir så arg!!!! Sen när bedöms människor hur vackra dom är efter hur smala/tjocka de är?! Människor som är tjocka kan väl visst vara snygga? Och alla smala människor är verkligen inte snygga. Och vem bestämmer förresten vem som är snygg? Nae usch, jag blir verkligen arg. Varför ska vikten avgöra skönheten? Skönheten är på insidan, utsidan är bara ens gener. Och det kan man inte göra nånting åt. Visst, det är roligt att se snygg ut på utsidan och ha ett vackert yttre, för folk lockas trots allt av utsidan och går sedan på insidan. Egentligen är det sjukt, men det går inte att göra nånting åt.
Och jag måste erkänna att jag är rätt ytlig jag med, jag vill se snygg ut och dömer nog ganska mycket på utseendet utan att tänka på det. Det sker undermedvetet. Men det är ju bara egentligen idiotiskt!!
.
Apropå bloggen...
Jag har tänkt lite. Det jag bloggar och skriver om ska inte vara för att få många läsare. Visst, det är kul att folk gillar ens liv. Eller ogillar, det finns ju olika anledningar till att man läser en blogg. Men jag har inte många läsare på min blogg.
Jag har några "stamläsare" som läser typ varje dag. Och kommenterar jag på nån annans blogg så kollar dom ju på min. En gång kanske. Så kämpar jag och försöker få fler läsare kan de bli upp mot 30 på en dag ( hör och häpna ). Men sen, nästa dag är det ju lika lite som innan.
Jag har bestämt mig för att blogga enbart för min egen skull. För att det är kul att skriva och kul att gå tillbaka om kolla vad man gjorde då. Som en dagbok, men inte alltför privat. Så jag ska skriva precis det jag vill och inte ta hänsyn till om det är kul att läsa eller inte. Och sen får läsarna komma om dom vill. Och de tycker jag skriver läsvärt.
För jag är inte ute efter att få en känd blogg och bli som Blondinbella och Kenza och blivit kända för att dom skriver om sitt liv. Det är klart att det skulle vara kul, men det är inte värt att kämpa för.
Jag kommer inte tänka på bloggen hela tiden och "ojojoj, nu var det jättelängesen jag skrev, måste skriva nuuuu!" eller "förlåt för att jag inte lagt upp några bilder". Jag behöver inte ta hänsyn till vad andra vill läsa på min blogg. Så det så.
De få som läser min blogg behöver inte sluta nu bara för att jag skrev såhär, det är roligt att få kommentarer och bli läst, men jag försöker bara säga att det inte är något krav från min sida!
Vad är kärlek ?
Översätt texten till engelska - What is love. Då börjar då i alla fall jag tänka på det här.
Skämt å sido, men det är det första som kommer upp i mitt huvud när jag läser orden " What is love".
Men vad är egentligen kärlek?
Är det när man tänker på honom det sista man gör innan man somnar och det första man tänker på när man vaknar och allt där i mellan?
Är det när man älskar hans skratt och börjar själv skratta när man hör skrattet?
Är det när man längtar tills nästa gång man träffas och börjar för sig själv planera när/var/hur det ska bli?
Är det när det pirrar i magen när man kysser honom?
Är det när hans ansikte syns så fort man stänger ögonen?
Är det när man blir glad av honom?
Är det när man inte kan stå emot honom?
Är det när man blir alldeles lycklig när man känner hans lukt?
Är det när man tänker på en enda person när man skriver det här?
Är det kärlek?
Då är jag kär.
Bloggis
:D:D
Nu sitter jag och smaskar på en mumsig macka och kladdar lite på datorn. Inte med mening men... Säg inget till mamma bara, hon lär nog inte märka det :] Bara hon inte läser bloggen (A) Fast det är lugnt, kladdet är borta nu :D
Går det att göra halvgenomskinliga bilder i paint?
Usch
Men gör jag inget när jag går skolan så kommer jag få skit för det sen, så jaja, jag ska!
